Lange nicht gesehen
Lange nicht gesehen är enligt uppgift tyskans motsvarighet till "long time no see". Det är inte min avsikt att blogga var tionde dag typ. Det gick bara så länge och så kändes det som att så mycket ackumulerades och att det blev en oöverstiglig uppgift att blogga ut allting. Från och med nu ska jag försöka tre gånger i veckan i alla fall. Jag har lyckats göra det till en rutin att använda tandtråd tre gånger i veckan, så det borde gå med det här också.
First things first, min nya rumskompis är från Belgien och heter Caroline och är milsvida mer dynamisk än italienskan-som-inte-får-nämnas-vid-namn. Jag äter frukost med henne varje morgon nu och vi har lagat mat tillsammans och handlat tillsammans och kollat på That 70's Show dubbad till tyska tillsammans så jag tycker att har utvecklats till en en konstruktiv rumskompisrelation. Brasilianskan fortsätter att vara väldigt olik mig på många sätt, både personlighetsmässigt och kulturellt, men hon är nästan aldrig hemma så det är inte särskilt problematiskt.
Jag har också fått glasögon sen sist! (det finns ingen som läser den här bloggen som inte är vän med mig på Facebook och således inte redan vet det, men jag försöker skapa ett sammanhängande narrativ här, ok?) Det är komiskt när jag nu jämför med och utan glasögon på långt håll och svårt att förstå att jag har gått så länge med utan glasögon-läget.
Jag är fortsättningsvis nöjd med skolan och min tyska blir immer besser HOPPAS JAG. Jag har verkligen haft tur som har fått Petra som lärare tror jag iaf. I fredags fick vi analysera en dikt av Kafka med hjälp av Freuds teori om detet, jaget och överjaget. Mitt bästa element ju. Tycker generellt att lektionerna är roliga, och det känns på sätt och vis som semester att vara här. Som idag gick jag upp 7.30, drack kaffe och var på datan i en halvtimme medan jag såg solen gick upp. Den såg ut såhär:
(känns som att jag har haft tur med lägenheten också, nu när det italienska rökproblemet är borta. Den ligger på sjätte våningen med fönster mot innergården, så det är alltid lugnt här. Och soluppgången brukar vara en ganska spektakulär show. Sen så låtsas jag att det inte finns någon hiss och tar alltid trapporna och känner mig då som att jag gör något stärkande och karaktärsdanande).
Gjorde mig därefter i ordning, gick till skolan med Caroline, åt äggröra, bacon, croissant, apelsinjuice till frukost. Hade lektion med Petra, rast, lektion med Olli. Gick hem (och hade ~*ensamtid*~. Har alltid två timmar ensamtid efter skolan för att Caroline har privatlektion på eftermiddagen. Hon ska bara vara här en månad så hon har intensivkurs), åt en sandwich med kalkon och cheddar och tomat till lunch, kollade ett avsnitt House of Cards. Tog ubahn till Tiergarten, sprang 6 km, tog ubahn hem. Duschade, åt sallad med kyckling, tomat, krutonger, parmesan och någon speciell tysk dressing. Och nu är jag här. Har definitivt mer energi och kreativitet nu på dagarna jämfört med när jag stiger upp 5 och sen är på Coop i 10 timmar (även om det är viktigt att notera att det är rewarding för mig att vara där också. Jag mår psykiskt bra av det och känner mening. Och är det inte det allting handlar om?). Det sätter som allting i ett större perspektiv i alla fall, vad vill jag göra med mitt liv, var vill jag vara? Som det blev i USA också så verkar det aktivera någon slags personlig utvecklings-process att vara här.
Gjorde mig därefter i ordning, gick till skolan med Caroline, åt äggröra, bacon, croissant, apelsinjuice till frukost. Hade lektion med Petra, rast, lektion med Olli. Gick hem (och hade ~*ensamtid*~. Har alltid två timmar ensamtid efter skolan för att Caroline har privatlektion på eftermiddagen. Hon ska bara vara här en månad så hon har intensivkurs), åt en sandwich med kalkon och cheddar och tomat till lunch, kollade ett avsnitt House of Cards. Tog ubahn till Tiergarten, sprang 6 km, tog ubahn hem. Duschade, åt sallad med kyckling, tomat, krutonger, parmesan och någon speciell tysk dressing. Och nu är jag här. Har definitivt mer energi och kreativitet nu på dagarna jämfört med när jag stiger upp 5 och sen är på Coop i 10 timmar (även om det är viktigt att notera att det är rewarding för mig att vara där också. Jag mår psykiskt bra av det och känner mening. Och är det inte det allting handlar om?). Det sätter som allting i ett större perspektiv i alla fall, vad vill jag göra med mitt liv, var vill jag vara? Som det blev i USA också så verkar det aktivera någon slags personlig utvecklings-process att vara här.
I fredag var jag i alla fall på en konkret plats, nämligen Berliner Dom (en jättestor kyrka i centrala Berlin, jag tror faktiskt att den är avbildad på ett foto i ett tidigare inlägg). Jag tycker att det är speciellt och lite mäktigt att vara i kyrkor, så det var... speciellt och lite mäktigt. Otroligt fin var den faktiskt.
Det finns också trappor som leder ändå upp till kupolen på taket, och jag, stärkt av att ha gått upp och ner för sex trappor två gånger per dag i två veckor, gick upp dit såklart. Och det var helt klart värt det.
I söndags tvättade jag för första gången här. Två veckors ackumulerad tvätt, dvs nästan exakt alla kläder jag hade med mig.
Har sprungit tis-tors-sön, tis-tors-sön, tis nu och Tiergarten fortsätter att leverera. Det är som terapi, motion och en naturupplevelse på samma gång att springa där. I torsdags var allt perfekt, temperaturen var precis lagom, ljuset var vackert och jag kände mig jättestark.
Sådär. Inte ett jättesammanhängande narrativ kanske, men mycket text och ganska många bilder. Och ett löfte om tre gånger i veckan. Det låter väl bra? Tchüss!