Hallo aus Berlin!

Nu är jag här. Eller, nu har jag varit här i två dagar. :) Jag kom i söndags på eftermiddagen och resan gick helt enligt planerna. 

Jag bor i en lägenhet på en gata som heter Schwedter Straße som ligger i en stadsdel som heter Prenzlauer Berg. Jag har två rumskompisar, en tjej från den italienska delen av Schweiz som heter Leti och en tjej från Brasilien som heter Maria. Hela den situationen har varit lite... utmanande. Maria kan ingen tyska och nästan ingen engelska och är därigenom lite svår att kommunicera med. Leti har bott här själv i en månad och rökt inomhus hela den tiden så när jag kom så luktade det mesta rök här. Det är bättre nu dock, hon gick direkt med på att bara röka på balkongen och vi har vädrat. Annars tycker jag mycket om lägenheten, den ligger väldigt nära skolan, badrummet är stort och ljust och fint och har badkar, köket har allt man behöver, internet är jättebra (viktigt!), och den ligger på sjätte våningen, vilket jag uppskattar. 

 

Igår morse hade jag placeringstest och placeringsintervju. Jag tyckte testet var svårt, men jag fick i alla fall nivå B1+ på en skala från A0 till C2 där C2 är svårast. Sen hade jag lektioner, lärarna jag har nu heter Petra och Monika och jag tycker om båda. Och jag fattade mycket mer än jag trodde att jag skulle fatta.  Det är helt sjukt egentligen, det är som att jag fattar mer nu än när jag gick ut gymnasiet och just hade läst tyska? Det är som att det har legat och grott i min hjärna i fem år? Tack hjärnis för bra samarbete. En del saker verkar skrämmande dock, som Plusquamperfekt och Partizip II (en av de viktigaste byggstenarna i det tyska språket enligt uppgift...), men det kanske bara är läskiga grammatikord för koncept som egentligen är hanterliga. Och att ha svenska som modersmål är en stor fördel när man ska lära sig tyska, svenskan och tyskan delar många ord och koncept. Min klass är trevlig, de flesta är från franska/italienska delarna av Schweiz, men det är också en tjej från Ryssland, en tjej från Colombia och en kille från Japan. 

Från och med nu så har jag bara skola från 9-12.30 varje dag (10-13.30 på måndagar) . Det känns helt optimalt att stiga upp någon gång inte tidigare 8, gå och expandera mitt intellekt i några timmar, och sen ändå ha eftermiddagarna på mig att gå på äventyr i den här stora spännande staden. Igår gick jag på ett sådant äventyr, till ett ställe som heter Dussmann das Kulturkaufhaus, som är en bokhandel som har inte en, inte två, inte tre, inte fyra, utan FEM våningar. Fatta vilket fint ställe. 

 

Det var gårdagen. Imorse hade jag premiär för skolans frukostbuffe. Frukost är en betydelsefull del av mitt liv och det är därför viktigt att den delen fungerar. Men jag blev inte besviken. Det fanns allt möjligt, äggröra och bacon, pannkakor, diverse tyskt kallskuret (the best kind of kallskuret), apelsinjuice, kaffe. Jag åt det som var min bästa frukost i USA (och i livet), pannkakor och korv :D

Coopalotta vore inte heller Coopalotta om hon inte hade varit på olika tyska mataffärer fem gånger redan. Eller, jag har varit på Ullrich två gånger och på Kaisers tre gånger. Båda är väldigt stora, och riktigt fina, och Kaisers ligger jättenära mig.